Det här med låddan
February 25th, 2007 by Anna
Jag såg att Mandalya uppdaterat sin länklista och döpt min blogg till Livet från en låda - och det är precis det liv jag lever nu.
Under de senaste veckorna har jag rensat, slängt och skänkt bort massor. Vilken befrielse det har varit! Trots att jag rensat tidigare hade jag fortfarande mängder med papper, kläder och pryttlar av olika slag som jag inte längre behövde eller tänkte släpa med mig i den här flytten. Så de gjorde jag mig av med. Resten av grejerna delades in i de jag kan leva utan en stund och viktiga saker jag vill ha med mig.
Grejerna jag kan leva utan en stund magasinerades i fredags förmiddag med hjälp av ett par starka flyttkarlar. Familjen och vännerna hade nämligen redan avsagt sig det där med att assistera med möblerna när jag flyttade ut - å jag kan förstå dem. Att flytta från fem trappor upp utan hiss (Över hundra trappsteg!, som min bror muttrat och pustat varje gång han tagit sig hela vägen upp) känns ju i kroppen och är inget man ställer upp på frivilligt. Men de sponsrade istället till flytthjälpen och jag är inte den som tackar nej.
När flyttbilen farit och lägenheten stod ekande tom kvar, gav jag mig på städningen. Utrustad med de rengöringsmedel som mormor a.k.a städgurun tipsat om ägnades resten av dagen åt att få (den förbannade) ugnen och spisen ren. Jag gjorde som det stod - sprayade på och lät det sitta en bra stund innan jag torkade bort. Å nog fungerade det. Sen att det var starkt frätande (på händer..) och att andningsskydd rekommenderades (jag kan förstå varför..) är ju en annan sak. Ren blev den i alla fall till slut. Igår anslöt mor och städgurun och tillsammans gjorde vi resten av lägenheten skinande ren.
Jag hade skickat upp ett gäng kartonger med de viktiga sakerna jag vill ha med mig tidigare och hade en förhoppning om att grejerna som var kvar nog skulle rymmas i ett lass, men det visade sig vara för optimistiskt… Så vi bestämde att mamma skulle köra före med ett lass och sen komma ner och hämta oss och resten av grejerna, medan jag och mormor städade klart det sista.
Fram tills nu hade flytten gått smärtfritt, inga missöden av några slag alls. Kanske var det just därför Murphy ville visa sitt fula tryne och ställe till det ordentligt. Mamma blev nämligen ståendes på motorvägen halvvägs mellan start och mål när kopplingen i bilen gav upp. Med i bilen fanns förutom de viktigaste av mina saker, också min plånbok med bankkorten. Kvar med mig och mormor fanns mammas halsduk och vantar. Det gjorde att mamma fick frysa där hon satt och väntade på bärgaren en timme, medan jag och mormor skulle försöka lösa tågbiljetter norrut med hjälp av mormors kontanter.
Allt löste sig dock till slut. Bärgaren kom, forslade bilen till verkstaden och bar ut mina väskor med datorn och plånboken. Han släppte sedan mamma vid Statoil där hon kunde hämta ut en kombi att ha i fyra dagar - allt tack vare den där försäkringen hon kallar den bästa hon har - och jag säger inte emot!
Under tiden hade jag och mormor tagit oss till tågstationen och förutom att konstatera att biljettkontoret var stängt också fått veta att Pressbyrån inte fått igång sitt system för att sälja biljetter kontant. Så vad göra? Köpa biljetter kontant på tåget? Jag var inte så sugen på det efter tidigare resor när de lagt på avgifter i klass med en ny biljett. Så jag ringde Ängeln som under visst muttrande om missade minuter av fotbollsmatch och trilskande med bokningssidan ändå ordnade biljetter som jag kunde hämta ut i automaten.
Mormor hon var grymt imponerad över såväl tekniken - att han kunde boka hemma över datorn och jag hämta ut där - som över Ängeln - han är ju för snäll den där killen ändå. Själva tågresan sen var ett stort glädjeäventyr för mormor. Det var över tio år sedan hon åkte tåg senast och den i hennes ögon rena, fina och moderna dubbeldäckaren imponerade stort på henne.
Till hemorten kom vi alltså så till slut. Idag ska det sista lasset med grejer hämtas upp från Fyrtornet och sen ska jag inte göra någonting resten av dagen. Alla eventuella planer på att göra något nyttigt, som att planera presentationen av exjobbet eller skriva på tyskauppsatsen, hindras (i alla fall nästan helt) av att grejerna är inlåsta med den trasiga bilen på verkstaden. Kroppen den protesterar vilt efter allt städande och bärande av tunga kartonger, och skriker efter vila. Så med alla dessa tecken får dagen helt enkelt bli en vilodag. Å det ska bli skönt! 
