Insikter från en lådda - om livet efter examen

Lördagar har de senaste veckorna inneburit tidiga morgnar med exjobbsrapportskrivande i skolan från klockan nio. Eftersom monstret vann inatt* vaknade jag mycket motvilligt när klockan ringde imorse och funderade på hur mycket jag skulle vara villig att betala för att slippa lämna den varma sängen och få fortsätta sova.

Väl i skolan konstaterade jag och exjobbspolaren efter en spaning i våra fulltecknade kalendrar att exjobbet borde avslutas den här helgen om det ska bli klart innan årsskiftet, och den sovmorgon jag sett fram emot imorgon gick upp i rök…

Men, vad är väl en sovmorgon mot en färdig exjobbsrapport och inget mer rapportskrivande i skolan? Ingenting!

—-
* Ställningen är Anna - Monster: 2-1

Ibland behövs det så lite för att göra mig riktigt glad - som att få somna omedelbums och sova nio timmar oavbrutet.

Det var dags för en uppdatering av blogglänklistan. Numera återfinns även Julia, Maria och Trulsa där ute till höger.

Det där hindra-mig-från-att-somna-när-jag-vill-och-behöver-monstret har verkligen bosatt sig i min kropp de senaste veckorna. Efter att det stört mig tre nätter i rad är jag nu mer än lovligt förbannad och less! Hur svårt kan det vara egentligen att bara få lägga huvudet på kudden och somna in?!

Det där monstret gör att kroppen blir alldeles förvirrad - hur var det nu igen man gjorde när man somnade? Istället blir kroppen nervös, stressad, magen krampar och hjärtat klappar fort, fort. Å jag tycker synd om mig själv, vill mest bara krypa ihop i en liten boll och det känns alldeles hopplöst - kommer jag aldrig få sova?

Men så fort stressen släpper så vet jag att jag inte kommer behöva fundera på hur det var man gjorde när man bara la huvudet på kudden, slappnade av och somnade in - det kommer komma av sig själv. Å jag är väldigt tacksam över att huvudet fungerar riktigt bra fortfarande, att kroppen gör det den ska och inte klappat ihop och att jag på det hela taget överlever trots liten sömn. Jag vet också att det bästa sättet att mota bort det elaka monstret är att få undan allt som stressar fortast möjligt. Så det är precis vad jag tänker göra, för gud vad skönt det vore att få bara sooooova!

Så gott som dagligen passerar jag en fotoaffär på min väg hem. Inför jul har de nu satt upp en affisch på dörren till affären med en text som lyder:

Det “lackar” mot jul.
Bäst i stan på barnbilder.
6-barnspappan Xxx ordnar julklappsbilden

å så en bild på fotografen med en kamera i handen bredvid.

Å då funderar jag:

Vad har det faktum att han satt sex barn till världen med hans förmåga att ta barnbilder att göra?

… å varför, varför citationstecken kring lackar?

Rrrring rrring rrring!

Alldeles nyvaken rycker jag till av att mobilen ringer. Efter en snabb koll på klockan konstaterar jag att arbetsdagen börjat - det kan alltså vara om en intervju! Jag sträcker mig raskt efter mobilen, men istället för att svara med ett piggt Ja det är Anna fumlar jag med den så den åker i golvet. Jag hänger mig ur sängen och får tag i den bara för att se att hela knappsatsen låst sig och displayen envist lyser 1 missat samtal. Efter lite mera fumlande får jag igång den igen och hinner lagom bläddra fram till missade samtal och se att det var mormor som ringde innan det ringer på nytt.

Mormor: Vardetdusomringdenyss?
Anna: Nää, nä jag har inte ringt.
Mormor: Förjagskatillvårdcentralenochkollablodtrycketnu.
Anna: Ehh, jaha.. ok. Ja, nej, det var inte jag som ringde
Mormor: Jagkanringanärjagärhemmaigen. Gårdetbra?
Anna: Eh, ja.. Ja, det går bra.

och så lägger hon på igen.

Å medan jag försöker vakna till funderar jag på om samtalet handlade om liv eller död, eller om det bara var mormor som var inne i sitt vanliga jag-har-svårt-att-hantera-den-här-mobilen kombinerat med det-är-ju-så-dyrt-att-ringa-från-den, vilket alltid leder till jag-blir-så-stressad-att-jag-pratar-extra-fort.

Vissa dagar när jag kliver utanför dörren får jag mer uppmärksamhet och blinkningar än andra dagar, vilket fick mig att fundera över vad tusan det var frågan om. Efter att jag metodiskt gått igenom alla tänkbara faktorer förklarade jag gåtan löst - allt pekade på ett par av mina jeans. Jajjemen, å det är inte det att de sitter snyggt. Nä, det måste vara det som finns på insidan av dem som gör det.

Jag har nämligen sytt dit lappar på insidan av jeansen för att lappa igen de hål som uppstått, och lyckades sy dit lite större lappar än nödvändigt vilket gjorde att tygkanterna på bitarna sticker upp i grenen. Dessa tygkanter retas med mig så fort jag rör på mig. De har dock inte samma effekt som trosorna som Miss Weirdo * bloggade om**. Nä, mina jeans nöjer sig med att retas…

Att döma av uppmärksamheten kan jag visst inte dölja vad som försiggår nåt vidare, utan det måste stå Kåt Anna skrivet över hela mig.

Miss Weirdo’s kompis slängde sina trosor efter att hon upptäckt deras effekt. Frågan är nu vad jag gör med mina jeans…

—-
* numera kräver hon login.
** trosorna var ett par trosor som hennes kompis haft på sig och som gick under benämningen “kåttrosor” eftersom de framkallade orgasmer bara hon rörde på sig…

Jag har förstått att det är många som följer följetongen om spam-sms med spänning och som enkom kommer hit för den, så för er skull publicerar jag nu del 3:

För Bra! mer diskret ä vibratorn: ultraljudsringsignalen anti-äldre som de vuxna inte hör! installera den snabbt! skicka ULTRA till 72626 (20 sek)

Som kan noteras innehåller även denna del i följetongen samma säljande formuleringar som de föregående och även denna gång har versaler använts endast där det verkligen har betydelse. Är det inte ett imponerande arbete som ligger bakom så säg!

S fortsätter med att säga men du är ju inte ensam. Å det är sant, jag är inte ensam. Men det känns så när jag gått vilse bland de som tar och begär men inte ger. De speciella finns ju där, jag måste bara påminna mig om vilka de är. Att de inte alls är sådana, utan att de ger mig mycket. Att de faktiskt är mina lyckopiller och att det är de jag ska bry mig om. Å när jag minns det, då är jag inte det minsta ensam.

… som E som ser mig när jag pratar med honom. Han ser mig och ingen annan och lyssnar. Å jag blir som alltid överrumplad av att han ger mig full uppmärksamhet, att jag inte behöver skynda med det jag vill säga, att jag inte behöver dela uppmärksamheten med det som sker runt omkring. Då blir jag lugn, då hinner jag med att tänka och då kan jag svara precis så ärligt som han förtjänar. Å när han säger jag håller tummarna för dig innan vi skiljs åt och han tittar på mig som att alla runt omkring bara försvinner och det just då bara är jag som är viktig, då märker jag att han menar varje ord av vad han säger.

… som KG som kan följa i mina associationskedjor och tankebanor som få andra. Som gör mig alldeles lycklig över att jag inte behöver förklara utan bara hakar på, och kommer med nya ordvändningar och nya tankespår som om det inte alls vore någonting speciellt utan snarare helt naturligt. Å tiden den försvinner fort, fort varje gång och jag glömmer bort min trötthet och han får mig att skratta ända nerifrån tårna trots att världen alldeles nyss var grå.

… som S som kan riva mina ridåer när jag försöker lura mig själv och som hör vad jag menar även fast jag säger något annat. Som vågar utmana och komma med repliker och ger mig tankeställare och som bara finns där, alltid.

… och som de andra än så länge bokstavslösa, men likväl betydelsefulla, som även de bidrar till att min grop är grå, inte svart, och som gör att jag kommer hitta vägen upp ur gropen igen.

Jag berättar för S om den gråa grop jag hamnat i, om att jag känner mig ensam och att människor jag inte vill ge mig själv till drar i mig från alla håll, och han svarar att jag är för snäll. Å han har rätt, som han brukar ha. Jag är för snäll, för flexibel, för anpassningsbar. Någonstans där på vägen händer det att jag tappar bort vad jag själv vill, vad jag behöver, vad som är viktigt för mig när jag är för fokuserad på andras behov, på andras känslor, på andras önskemål.

Det har hänt alldeles för ofta den senaste tiden.

Å hur slutar det? Jo, med att jag känner mig som en utmattad urvriden disktrasa… Dags för bättring.